Detta hände just när jag insåg att platsen som ”Hela Sveriges lilla solstråle” är ledig, då Sickan Carlsson gått ur tiden, och när jag satt och filade på min ansökan om att få ta över titeln. (Jag har ju i alla fall EN skrattgrop)

Först brakar TV-helvetet sönder, nu pratar vi alltså om TV nummer  Ett som vi fick ställa tillbaks, när TV nummer  Två, den platta fina, slutade att fungera.

En liten smal remsa bild på ungefär en halv centimeter är allt vi har, men ljudet det fungerar. Nu är det inte så svårt att lista ut, vad jag ska använda de där slantarna till längre!

Sen tänkte jag i förmiddags att det är väl dags att börja tänka på varma jackor. Eftersom vi bor i en liten, liten trea finns det inte förvaringsutrymmen som täcker. När husen byggdes på femtiotalet tvivlar jag på att folk ÄGDE så förbannat mycket saker?

Glad, trots trasig TV struttar jag ner i källaren.

Så här såg låsanordningen ut.

Det enda som saknades var vår stora rutiga ”turkkasse” full av vinterjackor, sju stycken av varierande modeller.

Jag satte mig och anmälde den trasiga dörren till värden och stölden till försäkringsbolaget, och när det var färdigt hade tiden gått och jag hann inte in och träna innan de stänger.

Så nu får jag gå på promenad, troligen frysa arslet av mig på kuppen och när jag kommer hem är det inte tal om att gosa ner sig framför TV:n under en filt och koppla av.

Så i stället för att aspirera på Solstråle- titeln, kan ni få se ungefär hur grått det känns i min lilla lekamen.

Fast å andra sidan, i morgon är en ny dag, även solen har fläckar, efter regn kommer solsken, man kan inte har roligt jämt, så vem vet jag kanske skriver en ny ansökan, en annan dag?

                                            Pussen då   !

Tillägg:

JAG

fick fart på TV:n igen, jag upprepar detta:

JAG

inte någon av de två herrarna i huset......