Igår borde jag verkligen haft kameran med mig (eller det borde funnits batterier i den...)

Jag föreslog en promenad med en väninna, det slutade med att vi traskade omkring i över tre timmar. Jag fick mig ett dopp i en ljuvligt, sval, len sjö med brunt vatten. Doppet fick huden att kännas levande och varm och gjorde mig riktigt nöjd, så här års är jag ju aldrig säker på om det blir det sista för året, så jag tar alla chanser att sänka ner min lekamen i vatten.

Vi passerade ett litet skjul precis vid vägkanten, ur detta materialiserade sig en liten gråhårig man med mustasch och skägg, faktiskt innan jag ens sett skjulet. Han bad om en slant till mat och fick en tia av min kompis. Den lille mannen bodde i skjulet sommartid visade det sig, han bjöd oss att titta in. Han hade en säng, ett bord, ett par cyklar, han hade fått en ny matta av grannarna. Han planerade att bo där till september, sen skulle han in till stan och trängas på härbärgen igen. Men just nu var han nöjd och stolt över hur han ordnat det, med koskälla utanför dörren och en brevlåda krönt av en krona på ett träd.

Sen gick vi och gick, stigar ingen av oss trampat förr. Vackra vyer och fina ställen. Roligt! och så mycket man hinner prata om!

Men huu, så trött jag var sen, som tur var var sonen ute på vift och fick lov att köpa pizza till middag. Så var den stärkande promenaden meningslös ur viktsynpunkt, men synnerligen värdefull ur lyckosynpunkt!

Det konstiga är att jag och denna väninna i snart två (eller kan det ha blivit tre?) ständigt planerar att stavgå tillsammans. Ja, alltså vi har ju gjort det - TVÅ gånger!

Igår pratade vi om den ena gången då vi klämmigt tog trekilometersspåret i skogen.

-Kommer du ihåg när vi stavgick?

-När vi gick bland kolonistugorna?

-Nä den andra gången, när vi gick i skogen.

-Jaaa

-Kommer du ihåg att det var världens översvämning på ett ställe och vi var tvungna att klättra omkring i skogen för att komma fram?

-Jaaa

-Tänk om det blir så igen....

Så traskade vi vidare, skildes åt med det sedvanliga löftet:

Den här veckan ska det bli av.

Nu måste vi verkligen sätta fart.

 Det går ju inte längre det här.

Ja, men då hörs vi i veckan då, tisdag, okej?

Vi får väl se......

PS Jag har i alla fall inte köpt stavar för typ 1000 spänn som hon har gjort, jag fick mina i vinst på en tipspromenad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...